Dagen blev väldigt hektisk. Har precis fått reda på att en bekant har fått diagnosen ADD, men att jag egentligen inte skulle få reda på det. Sitter nu mellan en sten och galenskap. Blir tokig av att inte få säga något, och jag avskyr att hamna mellan två sidor i en tvist. 

 

Blir nog inte bättre än att jag kommer "råka" försäga mig i något sammanhang. Jag vet hur jobbigt det kan vara, och hur ensam man känner sig i början. Vill inte att någon ska behöva gå igenom det själv. 

 

Nu blir det frukost bestående av zuccini, köttbullar och överbliven potatis, till alla våras nöje :)

 

Fridens liljor!