Åt helvete med att vara normal. Bråkar konstant med en känsla av att jag är onormal, och att jag kommer behöva leva med problem resten av mitt liv. Att samhället inte är anpassat för mig är något jag mantrat länge. Det kanske är dags att inse att det är man själv som inte är anpassad för samhället. 

 

Ibland får man helt enkelt skapa en fungerande miljö för sig själv, och sluta vara arg över att ingen annan gjort det åt en. Jag är väldigt medveten om att den här typen av blogg inte når ut till särskilt många, men hela mitt liv har jag alltid renderat mina handlingar för att bli så normal som möjligt, och det är så befriande när man väl lärt sig att leva med sig själv.

 

Jag vill verkligen skriva och dela med mig, trots att det visar hur efterbliven man kan vara, och hur lite folk än bryr sig om mitt liv, eller alla personer med ADHD och deras liv så är det viktigt för mig att visa att det går att leva bra, så länge man inte offrar sig själv för att vara normal.

 

Fram tills hit har jag skrivit väldigt abstrakt. Från och med nu kommer jag inte längre skämmas. 

 

Nu är det dags att bli hysterisk och göra upp tolv olika listor som antagligen inte kommer genomföras, till alla våras nöje!

 

Fridens Liljor!