My Dark Passenger

Nu börjar en jobbig natt. Ibland blir det som att ett mörker inuti mig bara tar över. Alla gamla minnen och problem bara måste göra sig påminda, och nätter som denna får en att ta rätt så ruttna beslut.
 
Har nyligen fått byta behandlare och det borde väl inte vara några problem? Sepparationsångest får nog de flesta efter att ha gått från botten till en helt okej vardag med sin behandlare, och tidigare erfarenheter av psykiatrin gör att man genast blir rädd. Att min behandlare var en fin och rolig person gjorde kanske inte saken lättare heller, men sånt får man kanske bara acceptera när en prefessionell kontakt överlappas med det privata. 
 
Allt detta skulle nog inte vara lika påtagligt om det inte var för att jag är i ett sällsynt bråk med min sambo, där jag för en gångs skull är arg på henne, och när det nu kolliderade med ovannämnda jobbiga episod blev jag rejält besviken när det inte fanns någon kvar att prata med. 
 
Dags att hänga sig tror jag... 
 
Fridens liljor!
 
 
 
 
 

Kommentera här: