Transition

Imorgon är det sista dagen för min nuvarande psykolog. Skrev om det för några dagar sedan, men nu är det klart. Jag kommer inte ägna detta inlägg åt att vara missnöjd. Jag hade den enorma turen att få både en suverän läkare, och en helt enastående psykolog. Läkaren slutade tidigare iår, vilket också var tråkigt.
 
Det roliga var att på vårat sista möte sa min läkare att jag i alla fall har ****** kvar, och att hen inte skulle försvinna. Det kanske inte lät särskilt roligt, utan snarare hånfullt, men det roliga var att jag redan då började förbereda mig på att min psykolog också förr eller senare skulle gå vidare i livet. 
 
När jag först kom till mottagningen och sökte hjälp var jag helt utan hopp. Jag befann mig på botten, och i all ärlighets namn ville jag inte längre leva. Vid det laget visste jag knappt vad ADHD var, och jag hade fram tills dess bränt mitt självförtroende, min ork, mina vänner och mina broar. Att i den sitsen ha den tur jag haft, att jag inom ett år fått påbörja en utredning, och ett par månader senare haft diagnos, medicin och behandling i mängder är helt uteslutande tack vare min psykolog. Därför är det väldigt svårt för mig att sitta här och låtsas som att det bara var en vårdkontakt, när det känns som att tappa en vän.
 
Här är min hemligheten till varför jag startade bloggen. Om det ens finns en uns till chans att någon av mina läsare känner igen sig i det jag berättar, och någongång har det i bakhuvudet såpass att informationen når ut till rätt person som då får den hjälp hen behöver, då finns det inget som kan få mig att sluta. 
 
Mitt liv är förändrat för all framtid, och genom denna blogg visar jag min tacksamhet. 
 
Fridens liljor!
 
 

Kommentarer:

1 Julia:

Fin blogg hörredu=)

Svar: Tack så mycket :D :D
Spritt

Kommentera här: