Reaching Out

Tjo flöjt på er alla härligheter!
 
Idag har jag funderat mycket på skillnaden mellan sjukvård och friskvård, och för några minuter sen kom jag på att det ligger väldigt nära något jag tänkt blogga om. 
 
Vart går gränsen mellan att ha en tendens till ADHD och en situation där du tveklöst behöver hjälp? För min del var det aldrig uppenbart. Jag hade både bra och dåliga dagar, men framåt slutet hade liksom energin och orken att kompensera tagit slut, och jag tvingades inse att jag kanske inte fungerade fullt så väl som jag borde. Idag önskar jag att skulle ha bett om hjälp flera år innan. Brände många broar och möjligher som jag verkligen hade uppskattat idag...
 
Läser du detta finns det en klar chans att du tror/vet att antingen du eller någon nära kan ligga i riskzonen.
 
Fungerar livet inte som det borde?
Har du svårt att hålla ordning?
Klarar du inte av att följa dina rutiner och uppfylla krav utifrån?
Kommer du konstant sent?
Har du en smygande känsla att om ditt liv fortsätter som det gör nu så kommer du inte orka mycket mer?
Går du omkring och tänker att om jag bara lyckas med det här, så kommer mitt liv bli enkelt?
 
Känner du igen dig i något av detta så gör mig en stor tjänst och sök hjälp! Att ringa psykiatrin borde inte kännas svårare än att ringa vårdcentralen, eller lämna in bilen på verkstan för den delen.
 
Vad skadar det att gå några gånger för att om inte annat utesluta eventuella diagnoser? 
 
Vad är det som hindrar dig? 
 
Är du rädd att någon ska få reda på att du går dit? Säg bara att du ska till läkaren, och om någon gränslös människa frågar varför så säger du bara att du ska till gynekologen eller proktologen så ska du se att du aldrig mer får några frågor. Ingen vill veta vad som händer i ditt underliv eller din röv, och ingen kommer hindra dig från att gå dit. Simple as that ;)
 
Du hittar enklast en mottagning genom att boka tid på vårdcentralen som sen remitterar dig vidare, eller ring vårdupplysningen på 1177 för att direkt kontakta psykiatrin. Tusentals personer är regelbundet på psykiatrin, och ingen inom vården kommer titta snett på dig för att du söker hjälp. Just do it!
 
There's a difference between surviving, and thriving.
 
Lycka till, och fridens liljor på dig! <3
 
 

Kommentarer:

1 ajlimullersandvik.blogg.se:

vad duktig du är som sprider dina lärdomar <3

Svar: Oj tack så mycket. Det betyder mycket för mig :)
Spritt

2 christian:

Hej å tack för kommentaren på min blogg, välkommen åter.
Det här med att söka hjälp inom psykiatrin/terapi/psykolog är ngt man gärna sopar under mattan i Sverige, jämfört med exempelvis USA där "alla" har sin "shrink" att hgå till en gång i månaden typ.
Själv anser jag att alla msk borde ha ngn professionell att regelbundet prata med. Sen kan man väl inte påstå att det alltid är så lätt att få adekvat hjälp här i Sverige heller, många vittnar om nonchalans och annan dålig behandling, man måste nästan mörda ngn för att få hjälp.
Men kanske häller det på att vända, fast det ska då förhoppningsvis inte endast gälla ADHD.....
Ha det gött :)

Kommentera här: